Mina tankar kring säsongens sista match, LFC-NFC 2-1

Anfield var igår fyllt till bredden med entusiastiska fans som drömde om att få fira en Liga titel med Captain Fantastic och hans röda mannar. Tyvärr släckte City den drömmen, genom att avfärda West Ham med 2-0 på Etihad. Ett tråkigt slut på en annars helt otrolig säsong, där Liverpool visat att vi är redo att fightas med Oligarkerna där uppe i toppen igen.

Tyvärr fick vi inte heller se någon sprakande avslutningsföreställning på Anfield. Tvärtom fick vi se en ganska tråkig match. Newcastle kom till start med en väldigt defensiv uppställning. Alan Pardew mönstrade en fembackslinje och satsade nästan uteslutande på långa uppspel. Lfc med en 4-4-2 (diamant mittfält) uppställning hade väldiga problem med att lösa upp det här kompakta försvaret. När sedan Skrtel tjongade in ett inlägg i egen kasse 20 minuter in på matchen så blev skatorna än mer defensiva. Sterling som hade tilldelats den offensiva mittfältsrollen, körde fast gång på gång och Sturridge var väldigt osynlig på topp. De enda som lyckades lösa upp knutarna ett par gånger var Suarez och Gerrard. Även om han inte satte dit någon balja så visade Luis Suarez än en gång att han har en makalös förmåga att skapa chanser av nästan ingenting. Steven Gerrard visade två gånger om i första halvlek vilket vasst anfallsvapen hans högerfot är. Agger och Sturridge var ytterst nära varsin gång att nicka in bollen på två hårda och precisa hörnor från Stevie G.

Glen Johnson visade återigen att hans försvarsspel är under all kritik. Han tappade bort sin bevakning ett flertal gånger, den här situationen är ett bra exempel på hans stora brister:

Newcastle har bollen under kontroll på vår planhalva. Varken Gerrard eller Flanagan kommer in i press på Ameobi, som kan titta upp och slå en passning på djupet. Glen Johnson ligger en dryg meter på rätt sida om Gouffran som precis påbörjat en djupledslöpning

 När bollen slås så accelerar Gouffran, medan Johnson fortfarande småjoggar lite hemåt.

 När Gouffran tar emot bollen är han klart förbi Johnson. Som tur är får han dock inte med sig den helt i steget och Johnson får en chans att täcka ut honom mot kanten.

När Gouffran fintar skott så går Johnson på det och försöker täcka skott trots att han inte är tillräckligt nära för att täcka någon väsentlig yta., När Gouffran istället petar bollen inåt i banan är Johnson borta. Den här gången klarar sig dock G.J undan, då petningen är mindre bra slagen och bollen rinner i väg för långt för Gouffran. Situationen visar dock Johnsons svagheter. Han är både lat och lite nonchalant i markeringsspelet, vilket ofta sätter honom på pottan mot snabba och tekniska spelare. Jag har faktiskt börjat tappa min Support & Believe känsla över den här mannen. Han lyfter lagets tredje högsta lön efter Suarez och Gerrard, det surras om summor kring 100 000-140 000 pund i veckan. En lön som förpliktigar, när sen Johnson bara presterar nån gång i kvartalet så känns det helt orimligt att fortsätta punga ut de här summorna vecka efter vecka. Sälj och investera det lönekuvertet i en ny högerback. Sagna vars kontrakt med Arsenal går ut i sommar vore t.ex. ett passande alternativ. Kruxet med honom är dock att Oligarkernas Oligarker Manchester City redan verkar ha satt tänderna i honom. Å då räcker nog inte ens Johnsons feta lön särskilt långt...

I andra halvlek fortsatte vi att köra fast i Newcastles köttmur där bak. Ändå tills vår fantastiska kapten Steven Gerrard löste upp knutarna med inte bara en utan två helt magiska inläggsfrisparkar som vände matchen åt oss.

Det som gör frisparkarna så otroligt vassa är att de slås väldigt hårt fast ändå med skruv. Farten och skruven gör att bollen kan slås närmare målvakten utan att  denne vågar sig ut för att boxa bort den, de hinner helt enkelt inte ta det beslutet. Båda frisparkarna går förbi alla i mitten till vår spelare längst bort i straffområdet som kan stöta in bollen. Först Agger i 63:e minuten med en akrobatisk vänsterspark:

Sedan två minuter senare var det Sturridge tur att näta efter en identisk frispark.

Direkt efter 2-1 snackade Shola Ameobi till sig två snabba gula kort och blev utvisad, vilket blev för mycket för Newcastle att hämta sig i från. De lyckades inte skapa någonting utan Liverpool kunde spela av matchen på ett kontrollerat sätt. 

Förutom Gerrards fantastiska frisparkar, glänste Sterling mest i andra halvlek. När Rodgers bytte in Coutinho i 59:e minuten så gavs Sterling en friare roll i offensiven. Coutinho fick en betydligt högre utgångsposition än Allen, vilket gjorde det svårare för Newcastle försvaret att hålla reda på både honom och Sterling i ytan mellan backlinjen och mittfält. En rättvänd Sterling hotade gång på gång Newcastles försvar med fart och teknik. Vilket skapade både frisparkar och lägen åt övriga lagkamrater. 

Matchen slutade alltså 2-1 vilket räckte till en på samma gång försmädlig och stark andra plats i PL. Värt att notera är också antalet gjorda mål. Med de två vi gjorde igår slutade vi på 101 ligamål. En helt otrolig siffra, särskilt om man tänker på att vi för två år sedan gjorde 47 mål i ligan. Brendan Rodgers har verkligen lyft anfallsspelet till en helt ny nivå under sina två säsonger i klubben. Hoppas vi kan fortsätta på den här inslagna vägen...

Bakåt däremot finns det såklart en hel del att förbättra. 51 mål är sjunde bäst i ligan, vilket inte imponerar lika mycket som antalet gjorda mål. Där har Rodgers och övriga i ledarstaben något att jobba med. Jag skulle gärna se att han är ödmjuk nog att plocka in t.ex. Hyppiä eller Carragher som defensiv coach/rådgivare. Båda med stor rutin och ledaregenskaper utöver det vanliga, de skulle säkert kunna tillföra en hel del om de gavs chansen.

Nåja mer om allt sånt en annan dag. Det är långt till nästa match...

YNWA