Tänkbara nyförvärv del 1. Vänsterbackar

Vänsterbacksplatsen är nog den position Liverpool FC främst behöver förstärka till nästa år. Brendan Rodgers satte inför säsongen sitt förtroende till Luis Enrique och Aly Cissokho på den positionen. Luis Enrique har dock varit borta merparten av säsongen med sin segdragna knäskada. Inlånade Aly Cissokho har inte heller haft någon vidare säsong. Cissokhos bolltouch och teknik har visat sig vara alldeles för undermålig. Jon Flanagan är den som istället lagt beslag på vänsterbacksplatsen i Enriques frånvaro. Han har gjort en sensationellt bra säsong i LFC tröjan. Men med något enstaka undantag är det i defensiven han tillfört laget något. När vi i en match som den mot Chelsea jagar kvittering, så är ytterbackarnas offensiva kvaliteter väldigt viktiga. När ett lag parkerar bussen i eget straffområde, är det vitalt att ytterbackarna kommer med i offensiven och hotar både en mot en och i djupled. Dels är Flanagan högerfotad och har egentligen sin naturliga plats till höger. Sen är hans teknik helt enkelt för begränsad för att utgöra ett allvarligt hot mot topplag som Chelsea. Om vi vill vara med och leka med de stora grabbarna i CL nästa år behöver vi förstärka på den här positionen. Jag skulle framförallt förorda de här två killarna som bra transfermål:

En snabb och tekniskt väldigt duktig vänsterback som även kan spela yttermittfältare. Just det faktum att han kan spela på flera platser gör honom extra intressant. Brendan Rodgers har visat att han ofta anpassar taktik och uppställning efter motståndet. Det kräver spelare som är flexibla och mångsidiga. Liverpool FC har inte heller de ekonomiska musklerna att på ett år bygga en jättebred trupp av klass. Då krävs det att spelarna man har klarar av att spela även på andra platser för att täcka upp när det blir mycket skador.

En annan vänsterback jag hoppas Brendan Rodgers har med i tankarna inför nästa säsong är:

Rodriguez är en väldigt duktig passningsspelare och har trots sin ungdom visat upp ett moget och stabilt försvarsspel. Hans inlägg och frisparkar med vänsterfoten är av väldigt hög klass. I år har han varit en av Bundesligas allra bästa ytterbackar. Rodriguez kan även han spela yttermittfältare om det behövs. Han skulle också vara ett mycket bra alternativ, om en ett dyrare sådant om man ser till värderingen på spelarna.

Emre Can Bayer 04 Leverkusen skulle också kunna vara ett alternativ för LFC. Senaste månaden har han nämnts som ett tänkbart transfermål för Rodgers. Jag har själv dålig koll på Emre men en god vän till mig, Emil Pagrot som följer Bundesliga noga, beskriver Emre så här:  "Han är framförallt väldigt mångsidig, kan spela Cdm, Cm, Vb, Mb, Vy men fortfarande spela bra, jag tycker han är bäst som vänsterback." "Hans styrkor i spelet är att han är väldigt bra på att dribbla för att spela så långt bak i banan. Han är även modig i sitt spel vilket ibland leder till underbara långbollar men även ganska många misslyckade sådana. Passningarna kommer dock säkert bli bättre med åldern." "Jag hade valt Rodriguez framför Emre för att han är säkrare i sitt spel, men har även kommit längre i sin utveckling, kan dock bli dyr om Wolfsburg når Champions League."

Marcel Schmelzer i Borussia Dortmund är ett annat namn som det ryktats om. En 26 årig ytterback av hög klass, som imponerat under säsongen. Men där är jag ytterst tveksam. Kolla in Schmelzers skadehistorik sista åren:

Behöver väl egentligen inte kommenteras mer än så...

Luke Shaw från Southampton är ett annat namn som nämnts i ryktescirkusen. Han är också en mycket lovande ytterback som jag absolut skulle kunna tänka mig se i Liverpool tröjan. Jag tycker dock inte att Shaw är lika vass offensivt som Moreno och Rodriguez, så han står för mig lite bakom dessa.

Fabio Coentrao och Ashley Cole är andra namn som nämnts som tänkbara nyförvärv. Jag tycker dock inte vi ska satsa på några 33 åringar, det är för kortsiktigt tänk så Cole går bort för mig. 26 årige Fabio Coentrao som spelar i Real Madrid, skulle såklart vara en bra förstärkning, men jag håller det som ganska orealistiskt att Real släpper honom. Han har 3 år kvar på sitt kontrakt och är en viktig kugge i Ancelottis lagbygge.

Kan Ayre lyckas köpa loss någon av Moreno eller Rodriguez och ha kvar Enrique och Flanno som backup spelare, skulle i alla fall jag vara nöjd. Om pengarna räcker till (det är ju många luckor som ska fyllas i vår tunna trupp) så skulle jag välja Rodriguez i första hand. Han känns som ett säkrare alternativ defensivt.

Vad tycker ni? Vilka spelare vill ni se på vänsterbacken i Liverpool nästa säsong?

//YNWA

Mitt fotbollshjärta blöder...

 Det gjorde och gör fortfarande ont i hela min kropp att se vår kära kapten stå för ett fatalt misstag som visade sig bli helt matchavgörande mot Chelsea. En enkel sidledspassning från Sakho, såna som Gerrard tagit emot säkert 100 000 gånger tidigare, såna han nästan kan ta emot i sömnen, gled under foten och gav Demba Ba öppet läge. När Gerrard sen även halkade, i ett desperat försök att ställa allt tillrätta var friläget och 0-1 ett faktum.
Jag kan knappt föreställa mig hur han mår nu efter matchen. Så nära ligatiteln, så nära sina drömmars mål och göra ett sådant misstag som i förlängningen kan kosta Ligatiteln. Måste kännas oerhört tungt.

Mitt fotbollshjärta blöder också över att en så destruktiv fotboll signerad José Mourinho får vinna mot ett lag som verkligen vill spela offensiv fotboll.

Maskning från start
Om det fanns ett litet hopp om att Chelsea skulle försöka gå för en seger och bjuda upp till en konstruktiv fotboll, så dog det hoppet redan i andra spelminuten. När Schwarzer på första insparken tog så lång tid på sig han bara kunde, visade det med all tydlighet i världen att Chelsea inte kommit till Anfield för att spela nån konstruktiv fotboll. De var här för att hålla nollan till varje pris och hoppas på ett ynka misstag från Liverpool. Visst det är en taktik som de uppenbarligen är väldigt bra på och har firat stora framgångar med. En taktik som också gav dem tre poäng i dag och det är ju det fotboll går ut på, att vinna matcher. Men att göra det genom att maska från början till slut och spela med nio man i försvaret i 90 minuter kommer jag aldrig att berömma.

När sedan Mourinho har mage att på presskonferensen efteråt säga: "The best team won", "The team that deserved to win more won, simple. That´s my opinion" så får det mig att må riktigt illa. Annat ljud i skällan var det när de spelat 0-0 mot West Ham hemma och Chelsea själva mötts av precis samma taktik. Då kallade han Sam Allardyces taktik för "90-tals fotboll" och beklagade sig över hur tråkigt det var när bara ett lag ville spela fotboll. Patetisk, är det bästa ord jag kan komma på för att beskriva den mannen.

Taktiska reflektioner
Liverpool lyckades alltså aldrig dyrka upp dubbeldäckaren Chelsea ställde upp framför eget mål. Visst det är bara att erkänna att Mourinhos mannar spelade en fläckfri defensiv fotboll. De neutraliserade vårt annars så starka anfallsspel väldigt effektivt.

Den här bilden visar på ett bra sätt hur defensivt disciplinerat Chelsea spelade. Båda yttrarna har jobbat stenhårt hemåt. Schurrle har följt med Glen Johnson hela vägen in i mitten, Matic har därför tagit hans plats längst ut till höger. På andra kanten ligger Salah ändå nere vid straffområdeskanten. Johnson som kommit in ett farligt läge sätts under press av tre spelare, som täcker av alla valmöjligheter helt och hållet.

Inför matchen menade jag på att Chelseas ytterbackar Cole och Azpilicueta skulle få det svårt mot vindsnabba Sterling och Suarez, men så blev icke fallet. Både Cole och Azpilicueta gjorde kanonmatcher och stängde till sina kanter väldigt bra. Cole med sin rutin och följsamhet neutraliserade Sterling väldigt effektivt, här ett bra exempel på det:

 Chelsea har här fallit hem och låtit Coutinho ostört vända upp rättvänd med bollen en bit in på deras planhalva.

 Han ser att Sterling startat en djupledslöpning in bakom mittbacken och slår en perfekt djupledsboll på
ytan mellan mittbackarna.


 Ashley Cole är dock med på noterna och följer med tidigt.

 Trots Sterlings snabbhet och fina teknik i nedtagningen är Cole där och kan bryta ett annars gyllene läge.

Suarez för ensam på topp
Rodgers hade valt att formera laget enligt en 4-5-1 uppställning. Suarez ensam på topp, med Sterling och Coutinho på varsin kant där bakom.
Det syntes tydligt att Suarez blev lite för ensam i boxen. Med bara en central anfallare att hålla koll på blev det enkelt för Chelsea att hålla ihop backlinjen och neutralisera honom. Han tvingades söka upp bollen längre ut på kanterna för att komma med i spelet. Även om han gjorde det bra vid flera sådana tillfällen så fanns det ingen spets kvar utan honom i boxen. Suarez stod bl.a. för en fin crossboll till Coutinho i bortre delen av straffområdet, men Coutinhos vänster var aldrig riktigt nära att hitta in bakom Schwarzer i Chelsea målet. Rodgers hade behövt en central anfallare till i startuppställningen, men utan ej fulltränade Sturridge finns inga dugliga alternativ.

I andra halvlek när försvarsmuren blev ännu lägre och kompaktare, så valde vi allt oftare att gå på avslut utifrån. Allen och Gerrard provade ett antal gånger var, men det var som att det inte riktigt var torrt krut i bössan i dag. För skotten såg alldeles för tama ut. Närmast kom Allen på ett välplacerat men aningen för löst skott nere till höger som Schwarzer tippade till hörna.

Den låga backlinjen gjorde det svårt för överlappningar på kanterna. Chelseas ytterbackar låg så lågt att det liksom inte fanns någon yta kvar innan kortlinjen att ta en sådan löpning. Johnson och Sterling försökte själva utmana sin gubbe på kanten men lyckades aldrig komma förbi ordentligt.

Rodgers bytte in Sturridge i 58:e minuten och gick över på en offensiv 4-4-2 variant, med ytterbackarna i hög utgångsposition. Men varken det eller Aspas entré i 80:e minuten kunde lösa upp några offensiva knutar. Istället kunde Chelsea kontra in 0-2 i 93:e minuten efter att Sturridge bjudit sina gamla lagkamrater på ett två manna friläge med en usel felpassning.

Bryt i hop och kom igen
Efter att City enkelt avfärdat Crystal Palace med 2-0 så är det nu åter de som har avgörandet i sina egna händer. Med sitt stora försprång vad gäller målskillnad så vinner de ligan om de tar full pott i sina tre kvarvarande matcher. Men större under än att City tappar poäng har ju hänt förr så än lever gulddrömmen. Det är bara att bryta ihop och komma igen!

Support & Believe

YNWA

Hur gör man mål på en parkerad Dubbeldäckare?

På söndag väntar nästa titelmatch, det är ju bara sådana nu för tiden, när Chelsea kommer till Anfield för att försöka sätta stopp för vår 11 matcher långa segersvit. Härligt att varje match betyder så mycket, men också jobbigt för nerverna. Ligans bästa offensiva lag (LFC har gjort 96 mål) möter ligans bästa defensiva lag(Chelsea har släppt in 26 mål). Det blir alltså en match mellan gladfotbollen och tråkfotbollen.

José Mourinhos Chelsea är mitt uppe i Champions Leaguesemifinalerna men mellanlandar alltså på Anfield på söndag. Chelsea som väldigt överraskande förlorade mot jumbon Sunderland i Lördags, har tappat lite mark i ligan på sistone och är inför helgens drabbning fem poäng efter Liverpool. Om City vinner sin hängmatch så är även de före Chelsea. Mourinho har uttalat sig i media att de inte längre har något större hopp om en ligatitel och satsar främst på CL. Efter 0-0 borta mot Athletico Madrid i den första semifinalen i tisdags, har de såklart ett bra slagläge inför returen nästa onsdag. Jag tror säkert Mourinho därför kommer vila några av sina nyckelspelare mot Liverpool. Laget dras dessutom med en del skador: John Terry och Peter Cech missar definitivt matchen på söndag, inte heller Eden Hazard, Chelseas bästa spelare sett över hela säsongen, som varit skadad en tid lär hinna bli spelklar. Även Eto´o är tveksamt startande. Utöver dessa är även Ramires avstängd. Men tro inte för den skull att det kommer bli en lätt match på söndag. Chelsea har en oerhörd bredd i sin trupp och kommer ändå säkerligen mönstra en stark startelva. Jag tippar att den kommer att se ut så här:

Det mest osäkra i deras startelva är vem Mourinho väljer som mittback bredvid givne Cahill. Blir det David Luiz, Thomas Kalas eller ytterbacken Ivanovic? Luiz är det naturliga valet, men då Chelsea har extrem mittfältsbrist till onsdagens match, lär han behövas som defensiv mittfältare. Senaste dagarna har det ryktats om att Mourinho kommer att satsa på Thomas Kalas som mittback. Den 20 årige tjecken är dock orutinerad i sådana här sammanhang, så jag tror inte han vågar spela honom i CL. Jag sätter min peng på att han flyttar in Ivanovic som mittback, han har vikarierat där en hel del förut. Högst troligt bildar då också Ivanovic och Cahill mittbackspar på söndag för att få lite tid att spela ihop sig.

Även om Chelsea behöver vinna den här matchen för att vara med i titelmatchen på allvar, tror jag att vi kan räkna med en väldigt defensiv utgångstaktik av Mourinho. Han kommer parkera bussen framför mål och göra allt för att reda ut en förmodad Liverpool offensiv i första halvlek. De lär starta matchen med en väldigt låg backlinje med Mikel och Matic som sittande mittfältare framför. Lampard får säkerligen även han en relativt låg utgångsposition som 10:a. Chelsea kommer att satsa på kontringar och möjligtvis i andra halvlek flytta fram positionerna om så behövs.

Inte den enklaste av uppgifter för Rodgers och company att försöka luckra upp en sådan defensiv uppställning. Nu behöver ju visserligen inte Liverpool vinna den här matchen, ett oavgjort resultat betyder att vi ändå fortfarande har titelracet i våra egna händer. Men det är ju inte direkt Liverpools melodi att gå ut och spela för 0-0. När vi har för vana att alltid släppa till 1-2 mål bakåt gäller det ju att hänga ett par tre framåt.

Jag skulle först och främst förorda en 4-3-3 uppställning. Mycket för att jag tycker Chelseas stora svaghet i defensiven är på kanterna. Med tre forwards bör vi lättare dra isär Chelsea och även kunna få ett övertag på kanterna. Jag tänker mig den här uppställningen:

Trots att Sterling imponerade väldigt som 10:a förra matchen har jag placerat honom som högerforward. Jag tror att han med hjälp av G.J skulle göra livet surt för Ashley Cole. Cashley Cole är ju väldigt rutinerad, men börjar bli lite till åren och har tappat en del av sin forna snabbhet. Han kommer få svårt att hänga med när Sterling växlar upp och sätter fart. Suarez får på sin kant troligtvis möta Azpilicueta, som efter en mycket bra start på säsongen, sett lite svajjig ut på sistone. Även där finns det goda möjligheter att skapa ett övertag, särskilt om Coutinho eller Allen ger lite understöd. Inget ont om Flanno, men något större offensivt hot mot spelare på den här nivån är han inte.

I mitten tycker jag vi ska prova mycket skott utifrån. Mot ett lågt försvar är det svårt att hitta in med djupledsbollar. Mikel och Matic är också duktiga på att stänga ytor och vinna boll, så hellre ett skott för mycket än en misslyckad passning som blir till ett farligt omställningsläge. Det finns också en poäng att prova skott med så många spelare mellan bollen och målvakt, då det är lätt hänt att någon skymmer målvakten och/eller att bollen styrs på någon och ändrar riktning.

I Hendersons frånvaro (avstängd) senast, fick både Lucas och Allen plats i startelvan. Första 30 minuterna saknades Hendo inte mycket. Allen dominerade på mittfältet och Lucas vann en hel del viktiga bollar. Men därefter så syntes det tydligt att de båda inte är i fullt matchtempo. De tappade orken allt eftersom och kom inte in i samma press på bollhållaren. Framförallt Lucas visade att han har en bra bit kvar till toppformen. Jag tycker därför att han kan få börja på bänken. I andra halvlek när de flesta sprungit av sig det mesta av sin energi, känns han som en perfekt inhoppare för att stärka upp defensiven.

Med den uppställning jag förordar, så ser det däremot väldigt tunt ut på bänken offensivt. Moses får inte spela då han är utlånad från Chelsea. Alternativen som kvarstår är våra spanska killar i frysboxen (Aspas och Alberto) och ungtuppen Teixeira. Vi får hoppas att vi i vanlig ordning inte behöver några offensiva byten, utan är i ledning i andra halvlek.

En seger på söndag, skulle innebära att ligatiteln är väldigt nära, vilket bara det vore helt otroligt. Det skulle också skänka mig extra glädje att tvåla dit ännu ett mångmiljardbygge. Visst Liverpool är väl ingen fattigmans klubb, men det är ändå på en nivå som är rimlig. Chelsea har 28 spelare utlånade. Det är fler än en normal spelartrupp. De köper spelare som lånas ut innan de ens satt sin fot i klubben. När de köpte Salah framför näsan på oss i vintras kändes det som de gjorde det enbart för att förstöra för oss. Behovet av honom kändes minimalt, då de ett halvår tidigare köpt Willian på samma position. En seger skulle visa att pengar inte betyder allt.
Jag har också väldigt svårt för Mourinho. Jag vet ingen som kan tjura som en barnunge efter en förlust som honom. När West Ham spelade ultradefensiv fotboll och fick med sig 0-0 mot dem för några månader sen, bölade han i media om hur tråkigt det var med bara ett lag som ville spela fotboll. Men själv några månader senare så ställer han upp med samma taktik mot Athletico Madrid. Jag skulle älska om vi vann efter en tveksamt dömd straff och få se Mourinho stå där på presskonferensen och tjura som en barnunge än en gång.

Mitt tips: 2-1
Vi säger väl att Gerrard avgör med en straff i 88:e...

YNWA

Steven Gerrard -så nära sina drömmars mål

Med tre omgångar kvar leder Liverpool Premier League med 5 poäng före Chelsea (vinner City sin hängmatch är de tre pinnar bakom). Sju poäng på de här tre matcherna räcker alltså för ett ligaguld, ett fantastiskt utgångsläge. Tappar City poäng i någon av sina fyra återstående matcher, inte alls otroligt då de t.ex. möter Everton borta, så behövs mindre än så. Tidigare har jag haft någon sån där skön känsla i kroppen av att hur det än går nu sista matcherna så kommer jag vara nöjd med säsongen oavsett. Å visst laget är ju klart för CL nästa säsong och har överträffat allas förväntningar. Men nu när vi är så här nära titeln så skulle det kännas otroligt jobbigt om vi tappade den. Även om jag själv skulle tycka det vore väldigt tråkigt om vi missar seriesegern, så går mina tankar ändå hela tiden till hur det skulle kännas för Captain Fantastic.

Det finns ingen idrottsman eller kvinna som jag unnar en stor framgång så mycket som jag unnar Steven Gerrard en Premier League titel. Han har under hela sin karriär varit Liverpool FC trogen i vått och torrt. När han på toppen av sin karriär fått erbjudanden från Real Madrid, Chelsea med flera har han trots att LFC haft det tungt i många år valt att stanna och kämpa vidare. I dagens självupptagna och penningkåta idrottsvärld personifierar han klubbkänsla bättre än någon annan i toppfotbollen.

Tänk att efter 16 år och nästan 700 matchers längtan och väntan på att få vinna en ligatitel, nu äntligen vara så nära sina drömmars mål. Så här uttalade han sig nyligen om hur mycket en ligatitel skulle betyda för honom: "Alla vet hur mycket jag vill vinna ligan. Jag måste bara behålla lugnet, slappna av och ta varje dag som den kommer. Jag försöker göra det, men det är svårt att kontrollera känslorna."
Det här klippet från Norwich matchen, där Gerrard blir skogstokig på Lucas som ger bort en onödig frispark i 94:e minuten säger väl allt om vad det betyder för honom: https://vine.co/v/M13ddD9Pntr

Jag kan nästan inte tänka mig den besvikelse det skulle innebära för honom om den här chansen går till spillo. Om Liverpool vinner ligan i år kommer de och Steven Gerrard för alltid att bli ihågkomna för den bragden. Men om de slutar tvåa eller trea kommer den där bragden ändå blekna, då de var så nära något mycket mer. För Steven Gerrard som alltid spelat med en otrolig passion och vinnarinstinkt skulle det såklart vara en monumental besvikelse.

Därför hoppas jag av hela mitt hjärta att nummer 8, vår Kaptain Fantastic får lyfta bucklan mot skyarna och skriva in sig i historieböckerna även som PL vinnare.

Det som känns skönt att tänka på är hur Steven Gerrard tidigare alltid varit bäst i de stora matcherna. Han har så många gånger dominerat och avgjort derbyn och andra stora matcher. Uttrycket "de stora matchernas man" har ju verkligen varit synonymt med Stevie G. Jag är därför övertygad om att han kommer omsätta den här anspänningen till något positivt och fortsätta spela på toppen av sin förmåga. För senaste månaderna har han i takt med att vittringen om det där guldet blivit allt starkare också presterat bättre och bättre. Som den ledare han är kommer han inte tillåta sitt lag till något annat än att prestera på toppen av sin förmåga. Å den förmågan har ju visat sig räcka otroligt långt den här säsongen...

Segertåget fortsätter

När i alla fall jag började undra om guldfrossan skulle komma krypande, öppnade Liverpool med ännu sprakande uppvisning. Första kvarten formligen körde de över Norwich med en chocköppning. De satte stenhård press på bollhållaren och sprang sönder kanariefåglarna totalt. Det syntes tydligt att Rodgers valt att överbelasta mittfältet centralt. Vi fick se en 4-4-2 uppställning, med diamantformat mittfält:

Helt klart valde Rodgers att satsa främst på att komma igenom centralt och på vänsterkanten. Coutinho drog sig ofta ut mot kanten och agerade ibland mer ytter än anfallare. Något som betalade sig bra då både 1-0 och 2-0 kom till efter anfall på vänsterkanten och 1-0 målet sedermera gjordes från en central position.
Rodgers valde alltså något oväntat att spela Sterling som 10:a framför Coutinho, ett genidrag skulle det visa sig. Sterlings show började i sjätte matchminuten. Han hittade en ledig yta inne på mittfältet, fick bollen från vänsterkanten och gjorde sin motståndare med enenkel pausfint.

Därefter skickade han på en riktig kanon otagbart för målvakten. Noterbart är avståndet från mål. Härligt o se att han besitter sånt löd i dojjan. Ett riktigt klassmål. Han slutar aldrig att överraska oss gode Sterling. Nu visade han att han även besitter ett skott av högsta klass. En guldklimp vi måste fortsätta att vara mycket rädda om.

5 minuter senare var det dags för nästa godbit från Raheem Sterling:

 Efter ett mönsteranfall, med 15 raka passningar fick Sterling bollen i en djupledslöpning ut mot vänsterkanten. Suarez startar på den här bilden en löpning. Han springer i hög fart mot första stolpen vilket gör att mittbacken följer med.

 Precis när mittbacken tappat ögonkontakten med Suarez viker han av mot bortre stolpen, något Sterling blixtsnabbt uppfattar och slår en magnifik passning med vänsterfoten(fel fot, värt att notera.). Bollen skruvar sig först precis förbi ytterbacken och sedan även runt mittbacken.

 Suarez får bollen i steget och avslutar på ett tillslag kliniskt i målvaktens bortre hörn.

Det här samarbetet mellan Sterling och Suarez,som även ledde fram till 1-0 mot City förra veckan, kan vara vårt guldvapen. I varje fall har de visat vid flera tillfällen nu på slutet att de hittar varandra väldigt bra. Det är kanske på tiden att vi hittar på ett nytt passande smeknamn med tre SSS, för fortsätter Sterling i den här stilen är han minst lika farlig som våra två PFA nominerade skyttekungar Suarez och Sturridge.

Drömstarten kom av sig

Tyvärr dog vår underbara offensiv av lite efter 2-0 målet. LFC blev precis som mot City lite passiva och mindre direkta i anfallsspelet. Norwich tilläts ta över spelet mer och mer. På slutet av halvleken pressade de faktiskt på ganska rejält.  Försvaret ledda av Skrtél och Gerrard höll dock Norwich borta från några större farligheter i första halvlek.
I 18:e minuten var det dock nära att Norwich kunde reducera två gånger om:

När i övrigt felfrie Gerrard missade sin brytning i straffområdet och Hooper fick ett utsökt läge vid målområdeslinjen i straffområdet, var Joe Allen blixtsnabbt där och täckte Norwich anfallarens skottförsök.

När blockeringen studsade Norwich väg och nästa utmärkta skottläge uppstod, var Allen återigen pilsnabbt där och blockerade Hoopers skottförsök en andra gång.

Förutom Sterling som gjorde en fantastisk första halvlek vill jag framhålla nyss nämnde Joe Allen. På slutet annars lite anonyma och tempofattiga Allen, visade i dag helt andra takter. Han spelade med en väldigt hög intensitet och dominerade mittfältet med sina kvicka fötter och timing i brytningarna.
Väldigt kul att se Allen tillbaka i gammal god form, särskilt nu när Henderson är avstängd tre matcher och vi behöver en tvåvägsmittfältare som steppar upp och fyller det tomrum han lämnat efter sig. Det märks också tydligt att det är i den rollen som Allen känner sig allra mest bekväm. Med Henderson på planen har han ibland fått en lite mer offensiv utgångsposition, där han inte hittat rätt på samma sätt. Som jag nämnt tidigare i bloggen, så var det också i en tydlig tvåvägsroll som Allen dominerade i sin förra klubb Swansea (läs mer här: Spelarporträtt Joe "Wales Xavi" Allen).

I andra halvlek tilläts tyvärr Norwich fortsätta där de avslutade den första halvleken. De satte hög press på vår bollhållare och vi orkade tyvärr inte ta lika mycket löpningar för att spela oss ur pressen helt och hållet. Även i defensiven märktes det att vi hade svårare att återövra bollen. Det syntes tydligt att både Joe Allen och Lucas Leiva inte har 90 minuters matchtempo i kroppen utan de mattades av rejält båda två. När Norwich gång på gång anföll på kanterna lyckades inte Allen och Lucas ge tillräckligt med understöd åt ytterbackarna utan kanariefåglarna kom till inlägg på inlägg. Ett reduceringsmål hängde i luften och kom också i 54:e minuten. Ett mål helt klart Mignolet får ta på sig. Han kommunicerar tydligt till Skrtél att han kommer för att ta hand om inlägget från höger.

 När Skrtél avstår från att gå in i duellen och överlåter bollen till Mignolet, så missar denne sin utboxning rejält så att den hamnar hos en fristående Hooper som bara har att raka in bollen i öppet mål. Tyvärr har vi sett den här typen av misstag flera gånger tidigare under säsongen. Mignolet tvekar lite i luftrummet, något man inte har råd med på den här nivån. Studerar man bilden riktigt noga ser man att Mignolet blundar när han boxar ut bollen, ett typiskt tecken på en målvakt som är lite feg i luftrummet. Det är inte lätt att boxa ut bollen på ett hårt inlägg med stängda ögon, vilket Mignolet exemplifierar tydligt.

Efter reduceringen så agerade Rodgers direkt. Han flyttade ut Sterling på högerkanten och gick över till vad han kallade en 4-3-3 uppställning, men som i praktiken mer såg ut som en 4-5-1 uppställning. Det fick framförallt stopp på Norwich framgångsrika kantspel. När Norwich körde fast öppnade det upp för fler Liverpool kontringar. På en sådan kontrade Sterling efter en lång soloraid in 1-3 i 62:a minuten och lättade lite på anspänningen. Mitt stackars hjärta som närmat sig maxpuls efter 1-2 målet fick en liten men välbehövlig återhämtning, innan det åter sattes på prov.
För i 77:e minuten tillät Flanagan på ett håglöst sätt outtröttlige Snodgrass nicka in 2-3 reduceringen. Flanno som gjort en väldigt bra säsong i det stora hela, har fortfarande en del att jobba på i höjdspelet. Han har tappat markeringen lite för lätt ett par gånger på inlägg och hörnor vilket nu återigen satte mitt och alla andra LFC fans hjärtan på onödigt hårda prov.
Vår nya mittbackschef Skrtél, som återigen gjorde en stormatch, och de andra grabbarna där bak redde dock ut stormen och vi kunde bärga ännu en trepoängare. Den 11:e i ordningen! Det som jag flera gånger tidigare pekat på visade sig återigen. Vi har det där flytet som vinnande lag har. För i ärlighetens namn ska vi vara tacksamma att domaren inte blåser straff när Sakho på slutet halkar och brakar in i Snodgrass(tror jag det var). Mignolet lyckas också med nöd och näppe rädda en nick från nära håll sista minuterna, hade den nicken bara varit aningens mer välriktad, så hade kvitteringen varit ett faktum. Resultaten går verkligen med oss 2014. När vi vinner jämna tillställningar tappar de andra topplagen poäng gång på gång. Den här veckan hjälpte oss jumbon Sunderland med att först kryssa mot City och sedan slå Chelsea på bortaplan. Vilket innebär att kryss mot Chelsea nästa vecka och vinst i de två avslutande matcherna räcker för att säkra seriesegern.

Support & Believe, ligatiteln hägrar!

Ligatiteln allt mer realistisk

I går spelade Manchester City 2-2 mot Sunderland,  vilket innebär att de tappar mark i toppstriden. Vinner de sin hängmatch så är de fortfarande tre poäng bakom Lfc.  Chelsea är två poäng bakom, plus sämre målskillnad, så läget ser allt mer lovande ut. Vi har råd att kryssa mot Chelsea om vi vinner resten.  Högst troligt kommer City att tappa fler poäng på sina återstende matcher, vilket då innebär att vi även har råd med ett kryss till. Två vinster och två kryss bör i min värld alltså räcka till en ligaseger. Ett klart fördelaktigt läge. Om vi kan hantera favoritskapet vill säga, för nu är det helt plötsligt Liverpool FC som är favoriter i titelracet.
Åka till Carrow road och hämta hem tre poäng mot ett vilt kämpande Norwich som slåss för sin PL existens är inget man gör med guldfrossa. Det är en sak att slå ur underläge,  en helt annan att vara favoriter i allas ögon.  Men hittills har ju Rodgers visat en enastående förmåga att hitta rätt mentala nivå hos spelarna, så vi får väl tro att han lyckas med det återigen. Gör han det finns det mycket som talar för en trepoängare på söndag. Suarez har t.ex. gjort 11 mål på sina senaste fyra möten med Norwich.  Kanariefåglarna har överhuvudtaget haft väldigt svårt mot oss senaste åren. Vårt rörliga anfallsspel har de  inte alls kunnat hantera, utan deras lite tröga backlinje har gång på gång hamnat på efterkälken. Kan vi se till att fortsätta ta lika mycket löpningar och hålla ett högt bolltempo, så bör det vara klasskillnad mellan lagen.

Glad påsk på er alla poolare :-)

Anfall definitivt bästa försvar mot City

Herre jösses, hur mycket ska ett stackars hjärta behöva genomlida under en säsong? Ännu en sån där gastkramande match, där känslorna pendlade mellan eufori och vemod om vartannat.
Till att börja med fick vi se en fantastisk fotboll från Liverpool. Första 30 minuterna är det bästa spel jag sett laget prestera. Mot Arsenal spelade vi också otroligt bra första halvtimmen, men skillnaden nu, var att Manchester City inte kom ut med mössan i handen som Arsenal gjorde. City valde att spela med ett väldigt hårt presspel på vår bollhållare. Passningsspelet och rörligheten som hela tiden gjorde att vi kunde spela oss ur den pressen, imponerade stort på mig. Kreativitet och djupledslöpningar från alla offensiva spelare, gjorde att Citys försvar slets sönder totalt. På en av alla dessa löpningar på djupet gjorde också Sterling ledningsmålet. Ett mål med så många enastående detaljer:

 Först visar Suarez en otrolig styrka och balans, när han håller bort Demichelis, som riktigt hänger på hans rygg, samtidigt som han tar ner bollen.
 Direkt kommer nästa City spelare upp i rygg, men Suarez håller bort även honom, med full kontroll på bollen.

 När han kommit ur första pressen vänder han upp och ser att Sterling startat en djupledslöpning bakom Vincent Kompany.

 Passningen är perfekt och Sterling tar med sig bollen i farten. Kompany är dock snabbt tillbaka och täcker ut Sterling till höger.

Sterling sin ungdom till trots, visar en oerhörd kyla och vänder först inåt och måttar skott, men även där täcker Hart och Kompany målet väldigt bra tillsammans. Något Sterling också har sinnesnärvaro att inse.

 För han vänder snabbt utåt igen och då är både Hart och Kompany borta.

Sterling kan sen enkelt måtta in en bredsida i det öppna målet och motta Anfields öronbedövande jubel.

Två saker slog mig när jag såg repriserna till målet. 

1) Suarez besitter en otroligt bred kompetens. Han är inte bara en världsklassmålskytt, utan även en fantastisk framspelare, dribbler, djupledslöpare och helt uppenbarligen också en otroligt stark närkampsspelare. Store Demichelis i stenhårt i ryggen och han har balans och styrka att ändå ta emot höjdbollen med god kontroll. Uttrycket att vara värd sin vikt i guld, passar väldigt bra in på Suarez. Han är i mitt, såklart partiska, tycke världens bästa fotbollsspelare och på god väg att leda oss till PL Guld!

2) Sterling fortsätter sin helt otroliga utveckling som fotbollsspelare. Först fick vi i början av säsongen se hur han förbättrat sitt försvarsspel och positionsspel enormt från förra året. Efter jul har vi också fått se att han har förmågan och touchen att slå de avgörande passningarna i rätt lägen, något han tidigare fått en del kritik för. I dag fick vi se den sista pusselbiten falla på plats. Nu visade han nämligen att han även har sinnesnärvaro och teknik i avslutningslägena. Jag och många med mig har många gånger under säsongen beklagat oss över hans stressade och mindre precisa avslutningar, på alla fina chanser Suarez, Coutinho och co serverat honom.

I första halvlek var Sterling överhuvudtaget helt magnifik. Hans perfekt avvägda passning till Sturridge var en njutning för ögat. Synd att Sturridge verkar ha tappat sin toppform, annars hade han satt dit det läget och även kunnat gjort så mycket mer med alla de andra chanser han serverades.

Efter ca 30 minuter började matchen ändra i karaktär. Vi orkade inte hålla uppe vårt felfria passningsspel. Det kändes som det höga tempot lite tog ut sin rätt. Felpass och ett lite mer passivt försvarsspel släppte fram City till flera vassa lägen. 

-Sakho hade först tur när han missade bollen helt på sin glidtackling i straffområdet. Det var nämligen ytterst nära att Clattenburg blåste straff, efter den lilla touchen som fick Dzeko på fall.

-Sterling nickade sen bort en boll på mållinjen efter att Mignolet missbedömt en hörna.

-Samme Mignolet tvingades till en fantastisk reflexräddning på ett närskott, då Johnson tappat sin markering helt mitt i straffområdet. Men med ett sånt där "Mästar flyt" lyckades vi hålla nollan och gå till pausvila i 2-0 ledning.

I andra halvlek förstärktes tendensen från slutet av första. Killarna hamnade lite på hälarna i försvarsspelet, vilket City kunde utnyttja. Vi har sett det här hända förut. När den mentala skärpan sjunker lite, så blir spelarna lite passiva och tittar för mycket på bollen. Mot lag som City som direkt efter de levererat en passning tar nya löpningar för att göra sig spelbara så straffar det sig extremt hårt. Jag nämnde det i inför inlägget att det gäller att hålla markering på sin spelare hela vägen in i straffområdet när man försvarar sig mot City. Man C sågade sig gång på gång igenom och det tog inte lång tid innan 1-2 reduceringen kom. Efter 62 minuter hade City också kvitterat efter att Johnson styrt ett skott från dålig vinkel i egen bur. I det här läget ska jag villigt erkänna att tilltron om en annalkande seger jag varit så säker på hela veckan, förbytts till en mycket mer pessimistisk inställning... Med det momentum och flyt City hade i det läget kändes en poäng som det bästa vi kunde hoppas på. Men återigen ändrade matchen karaktär. Sturridge utgick skadad i samband med kvitteringen och Rodgers skickade in Allen på mittfältet och ställde upp en mer defensiv uppställning. Suarez fick ensam jaga på topp medan Sterling och Coutinho fick mer renodlade yttermittfältsroller. Det här stabiliserade upp vår defensiv samtidigt som Citys offensiv kom av sig.

Det kändes som att båda lagen nu nöjde sig med en poäng var.

En normal säsong hade matchen också slutat oavgjort, men icke. I år verkar det nämligen vara vårat år!

I 78 minuten misslyckades Kompany totalt med en rensning och bollen hittade fram till Coutinho som i ett fint läge i straffområdet skruvade in bollen otagbart vid stolproten.

Trots att minuterna gick väldigt sakta och pulsen min låg nära max, så var segern efter det aldrig riktigt i fara.  Inte ens när Henderson fick syna det röda kortet av Clattenburg och LFC fick avsluta sista minuterna med 10 utespelare, förmådde City komma med någon rejäl slutforcering.

Det här betyder att Liverpool befäste serieledningen och nu verkligen sitter i förarsätet i racet om PL titeln. Fyra matcher kvar, nu närmast väntar Norwich borta på söndag. Ett Norwich som slåss med näbbar och klor för sin PL existens precis ovanför strecket. Men men det tar vi en annan dag, nu måste stackars hjärtat få vila lite... =)

Support and Believe!

Taktiska nycklar mot City

Jag tänkte vi skulle kika lite närmare på hur City ska besegras på söndag. Vilka är de taktiska nycklarna till en succé?

Manchester City är liksom Liverpool mycket starka i offensiven. De har gjort 84 mål på 31 matcher. Jag har tittat lite närmare på deras senaste 20 gjorda mål. En sak som står ut är att många av målen kommer till på returer och av mittfältare som fyller på in i boxen. Våra mittfältare och backar får inte släppa markeringen, utan måste hålla markeringen hela vägen in i straffområdet. Silvas ledningsmål mot Arsenal är ett bra exempel på det jag menar:

De två  som sticker ut lite extra i offensiven är mittfältarna David Silva och Yaya Touré. Båda världsspelare som visat väldigt bra form. Silva har på slutet spelat i en nr 10 roll bakom Dzeko. Därifrån har han styrt spelet mästerligt och även gjort ett par mål själv.
Yaya Touré är Citys bästa målskytt den här säsongen med 18 mål. Visserligen har 8 av dem kommit från straffpunkten men det är ändå riktigt starka papper av en mittfältare. Han har hängt dit en rad långskott och flera fantastiska frisparkar utifrån. Det är alltså ytterst viktigt att vårt mittfält och försvar kan plocka upp de här båda herrarna i defensiven.

Manchester City har också väldigt starkt kantspel. Troligtvis får vi se Navas och Zabaleta till höger samt Nasri och Kolarov till vänster. Alla fyra duktiga i offensiven, Zabaleta och Kolarov gillar att fylla på och komma på överlapp. Särskilt Kolarov har visat väldigt god form sista tiden med flera perfekta inlägg som anfallarna bara haft att stänka dit. På den kanten är jag dock inte så orolig för vårt försvar. Spelar vi 4-3-3 så kommer Johnson att få understöd av Sterling, som visat att han numera är också är väldigt duktig försvarsspelare. På andra kanten däremot kommer Flanagan att få hjälp av Suarez eller Sturridge i defensiven, dessa båda herrar har inte visat samma defensiva skicklighet. När Navas kommer i hög fart, med Zabaleta på rulle behöver Flanagan bra understöd för att inte bli överkörd. Det här är faktorer som talar för att vi kanske borde starta med en 4-4-2 uppställning med diamant på mitten. Henderson och Allen/Lucas skulle kunna ge bra understöd åt varsin kant och därmed neutralisera det hotet. Fast jag är dock inne på att vi skulle prova en annan taktik i första halvlek.

Anfall är bästa försvar

De gånger City haft störst problem är när de utsatts för högt press spel. Barcelona lyckades t.ex. störde dem rejält med sin helplans press. Spelar vi 4-3-3 med en offensiv triangel uppställning skulle vi kunna pressa City till misstag och återvinna bollen i tidigt skede. I de lägena är de väldigt sårbara i djupled. Kompany är den enda i backlinjen som kan betraktas som snabb, övriga tre kommer att få det tufft att hänga med våra tre S på topp. Så här skulle jag formera laget:

Jag har valt Allen före Lucas och Coutinho, med tanke på den arbetskapacitet han besitter. Han kommer orka med den rollen bäst av de tre. Det ställs nämligen väldigt stora krav på löpkapacitet för de som spelar i de offensiva mittfältsrollerna. De ska orka pressa hårt i offensiven och måste även orka jobba hem för att ge understöd till Gerrard de gånger motståndarna klarar av att spela sig ur pressen. 

Optimist som jag är så hoppas jag på ledning med två bollar i paus. Support & Believe har blivit nåt slags mantra i mitt huvud, vilket inte är så konstigt efter de makalösa framgångar laget i mitt hjärta haft den här säsongen. 

Sen i andra halvlek kan vi ändra om till en mer defensiv uppställning. Sturridge ut och Lucas in. Tänker mig en sån här formering:

(4-2-3-1)

En mycket stark uppställning defensivt. Inte heller ofarlig framåt, Suarez och Sterling är ju blixtrande snabba i omställningsspelet.

2-0 i paus och 3-1 som slutresultat, låter bra va?

//YNWA på er

Fyra starka argument för seger på söndag

Jag nämnde igår att jag har en stark känsla av att vi kommer vinna mot City på söndag. Givetvis färgas min övertygelse av min starka önskan av att så ska ske, men jag tycker mig också ha en rad starka argument som även opartiska ögon inte kan förbise.

1. Anfield har blivit vår Borg! 

I år har Rodgers och killarna i laget lyckats bygga upp ett otroligt starkt hemmaspel. Vi ståtar med ett hemmafacit på 14 segrar, en oavgjord och en förlust den här säsongen. Det är som i forna tider, att alla lag fruktar att komma till Anfield. Särskilt mot topplagen har vi varit skoningslösa. Man U 1-0, Everton 4-0, Arsenal 5-1 och Tottenham 4-0. Killarna verkar inte längre känna en press av att prestera inför våra hängivna fans på Anfield, utan bara känna styrka och stöd av att spela inför dem. Ett stöd som på söndag lär bli magiskt.

2.  Vi har spelat riktigt bra mot City senaste åren

När man kollar tillbaka lite på de senaste mötena mot City, så ser man att även om vi inte fått med oss några vinster så har vi spelat riktigt bra och varit värda fler poäng. Nu senast, spelade vi ut City första halvtimmen. 0-1 kunde lika gärna ha varit 0-3 med de chanser vi skapade, efter det jämnade matchen ut sig och City lyckades både kvittera och få in ett segermål. Matchen på Anfield förra våren slutade 2-2 efter att Aguero lyckats trolla in kvitteringen i slutet av matchen, från ingen vinkel alls. Även den matchen dominerade vi spelmässigt och borde fått med oss alla poängen. City är ett anfallsglatt lag, som gärna fyller på med sina ytterbackar i offensiven. Det passar våra extremt skickliga kontringsspelare som handen i handsken. Suarez och Sturridge är sylvassa i djupled och vi har gott om spelare som kan servera dem bollarna på läppen, Framförallt Gerrard, Coutinho, Henderson och Sterling har både blicken och touchen för att slå de bollarna. 

3. Martin Demichelis -Citys svaga punkt

Manchester Citys argentinske mittback Demichelis har många kvaliteter, men också två stora svagheter som Liverpool har stora chanser att utnyttja på söndag. Han är både långsam och vårdslös i sina tacklingar. Kan Sturridge eller Suarez locka upp Vincent Kompany lite i banan och sen utmana Demichelis i djupled, kommer det med all sannolikhet att ge utdelning. Här är ett exempel på hur det skulle kunna se ut:

Jag ber om ursäkt för den lite plottriga bilden, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. 

Den som ligger på Kompanys sida möter för ett väggspel, i det här fallet Suarez, 

1. Sterling slår den korta passningen, Kompany tvingas då följa med upp i rygg på Suarez så att han inte får vända upp rättvänd med bollen. 

2. Suarez väggspelar tillbaka bollen till Sterling.

3. Sterling slår djupledsbollen i mitten på ytan bakom Kompany. Tajmar Sturridge löpningen rätt och undviker offsiden, vilket han är mästare på, finns det inte en chans i världen att Demichelis hänger med i svängarna.

Många minns säkert när Demichelis kapade Messi och blev frilägesutvisad mot Barcelona i CL i åttondelsfinalen. 

Hoppas Suarez eller Sturridge får chansen att utmana honom på samma vis, det lär sluta på samma sätt...

4. Mentala övertaget

Jag upplever det som att det är Manchester City som kommer in till matchen med störst press på sig. Liverpoolspelarna har överträffat allas förväntningar och har nu bara allt att vinna, inte mycket att förlora. Manchester City däremot har med sin mångmiljardtrupp och tidiga uttåg i CL, en press på sig från fans och ägare att vinna PL i år. De kommer till Anfield med den ryggsäcken samtidigt som de vet att de möter ett lag som varit skoningslösa i nio raka matcher och avfärdat topplag på topplag senaste månaderna. Just det faktum att Rodgers lyckats få spelarna att vara som bäst i de riktigt svåra matcherna tycker jag talar extra mycket för en LFC seger på söndag. Jag tror att Liverpool ledda av de stora matchernas man Steven Gerrard kommer ta taktpinnen från start på söndag. Tror även att det kommer att vara Liverpool som spelar med största självförtroendet och mest pondus. Kan vi göra första målet kommer City få det riktigt tufft att få med sig någon poäng hem till Manchester. 

Förutsättningarna inför söndagens drabbning

Onsdag kväll, 4 dagar kvar till den viktigaste matchen som spelats på Anfield på oerhört länge. Liverpool-Manchester City kl.14.37 på söndag. En match som kommer att bli oerhört betydelsefull för utgången av titelstriden. Så här ser förutsättningarna ut inför söndagens drabbning:

Liverpool FC ligger alltså ETTA i PL med 5 matcher kvar att spela, förra året vid den här tiden låg vi nästan 30p efter täten på en 7:e plats.  Det är en otrolig utveckling på bara ett år. Brendan Rodgers och hans team ska ha all heder i världen för den här förvandlingen. 

Manchester City har dock två matcher mindre spelade vilket gör att de vid vinst i dessa står på 76p och tar över ledningen. På söndag kommer alltså vår största titelkonkurrent i nuläget(Chelsea lurar ju också strax bakom) på besök till Anfield. Jag tycker därför det kan vara dags att titta lite närmare på det kvarvarande spelschemat en gång till, jag har även uppdaterat mina tips i dessa matcher. Även om det såklart är väldigt svårt att tippa rätt i så många matcher så hoppas jag ändå att det åtminstone kan ge en fingervisning av vad som gäller.

Liverpools kvarvarande matcher, med mitt tips:

Manchester C (h)     3p

Norwich (b)             3p

Chelsea (h)               1p

Crystal Palace (b)     3p

Newcastle (h)           3p

Totalt: 74p+11p = 88p

Manchester Citys kvarvarande matcher:

Liverpool (b)             0p

Sunderland (h)          3p
West Bromwich (h)   3p

Crystal Palace (b)      3p 

Everton (b)                1p

Aston Villa (h)          3p
West Ham (h)            3p

70p+16p = 86p

Chelseas kvarvarande matcher:

Swansea (b)                    1p

Sunderland (h)                3p

Liverpool (b)                  1p

Norwich (h)                    3p

Cardiff (b)                       3p

Totalt: 72p+11p = 83p

Om mina tips stämmer så kommer alltså Liverpool FC stå som segrare när sista omgången spelats två poäng före City(Underbara, Surrealistiska tanke=) 

Manchester City har inget annat än PL kvar att fokusera på och de kommer nog inte slarva bort några onödiga poäng i ett så här avgörande skede, som de gjort lite då och då tidigare under säsongen. Enda poängtappet jag räknat med förutom mot oss, är mot Everton borta, som dels visat väldigt bra form och dels slåss med Arsenal om den så åtråvärda fjärdeplatsen i PL och säkerligen kommer att vara väldigt motiverade. Om det här försöket till spådom slår in betyder det alltså att Liverpool måste vinna mot City på söndag om vi ska ta hem titeln. Något jag tror är fullt möjligt. Mer om varför jag tror vi gör det i morgon =)

Diamanten som kan bli guld värd?

I hemma matchen mot Swansea 23 februari, fick vi i andra halvlek för första gången se en 4-4-2 uppställning med ett diamant format mittfält. Den hjälpte oss bärga en 4-3 seger i den matchen och har sedan dess firat stora framgångar mot i tur och ordning Southampton, Manchester United, Cardiff, Sunderland och nu senast mot West Ham(andra halvlek).

Varför fungerar den här uppställningen då så bra? 

Låt oss titta lite närmare på det. Så här såg uppställningen ut i offensiven igår:

Gerrard faller hem och ligger som en extra mittback när vi anfaller. Därifrån styr han dels uppspelen, men gör också att Skrtel och Sakho kan bredda ut lite och täcka upp en del av de ytor våra ytterbackar lämnar efter sig när de drar framåt. Deras utgångsposition är nämligen extremt hög. De agerar som rena yttrar i offensiven. Vilket är ett måste för att dra isär motståndardefensiven ordentligt. Lucas och Henderson har en ganska central utgångsposition, men har i uppdrag att ge understöd på varsin sida åt G.J och Flanno. Sturridge och Suarez agerar som vanliga forwards.

Den stora styrkan i offensiven med en diamant uppställning är att vi får in både Luis Suarez och Daniel Sturridge centralt i banan som forwards utan att för den skull tappa något i styrka på innermittfältet. Suarez har ju klart bäst målsnitt när han spelar centralt och Sturridge är också klart bäst i mitten. När båda ligger centralt och hugger i djupled respektive möter gör de livet surt för de flesta försvar i PL.

Problemet som många av lagen också haft med att försvara sig mot den här uppställningen är att de inte hittar rätt i markeringsspelet. Det är sju spelare som har offensiva roller i den här formeringen. I sig är det inget ovanligt, men när fem av dem har en central utgångsposition blir det lite svårare. Lucas och Henderson är de som oftast glöms/tappas bort. De ligger i en yta mellan YM/YF och IM och får ofta stå relativt omarkerade, YM/YF är ovana med att tvingas hjälpa till in i banan och det har LFC varit duktiga på att utnyttja. Nu senast fick vi se bevis på att även ytterbackarna tappas bort ibland. Diamé följde Flanagan i LFC:s anfall som ledde fram till 1-2 målet igår. Men när Flanagan stack på djupet tappade Diamé honom och ingen annan tog vid i markeringen, å vips så blev Flanno frispelad av Lucas(även han omarkerad).


I defensiven ser det ut ungefär så här:

Lucas och Henderson har i uppgift att följa motståndarnas respektive ytterbackar om de kommer på överlapp. Spelar motståndarna på motsatt kant, faller de in i en mer central position för att täcka ytor framför backlinjen. Med så stort ansvar i defensiven kräver de här rollerna väldigt stor arbetskapacitet och spelförståelse vilket Henderson, Lucas och Allen alla tre verkligen besitter. Det är också en av nycklarna till att den här uppställningen fungerat så bra. Vi har helt enkelt spelare som passar väldigt bra in i rollerna för en sån här formering av laget. Det i kombination med att motståndarna är ovana vid att försvara sig mot en sådan här taktik, vill jag mena är de största anledningarna till dess framgång i LFC.

YNWA på er allihop!!

Matchanalys West Ham - Liverpool 1-2

Det är något unikt som håller på att hända! Hur illavarslande det än ser ut lyckas vi få med oss de tre poängen ändå. Jag får faktiskt lite Fergie feeling, ni vet när United t.ex. förra året på något underligt sätt allt som oftast lurade med sig de där tre poängen även om spelet inte alltid glänste. Håll i er nu, det är en sådan egenskap som tar ett lag hela vägen till en ligatitel! Den egenskapen har vi fått se ett antal gånger senaste månaderna. Swansea hemma, Fulham o Southampton borta och så nu i dag på Upton Park.

I första halvlek spelade West Ham väldigt tätt och positionssäkert försvarsspel. Det vara bara Luis Suarez som lyckades dyrka upp det ett par gånger med sin magi. Han gör så mycket av så lite gode Luis. Ribbträffen efter hörnan i första halvlek t.ex:

Ser inte direkt ut som ett hyperfarligt läge eller hur? Inte många i världen utom Suarez får ut en ribbträff ,som är en hårsmån från att gå in i bortre hörnet av en sån här situation! Världsklass stjärnstopp! ( kommer inte på nåt vassare superlativ, än att dra till med gamla klassikern man körde på lågstadiet när man skulle bräcka polarna =)

Straffsituationen till 0-1 är också ett exempel på den där förmågan att få ut max av varje situation:

Suarez får en fin crossboll av Gerrard en bit ut till vänster och avancerar in i straffområdet som ni ser på bilden. Tomkins ligger på insidan och täcker som synes ut Suarez till en ganska dålig vinkel. 

Men vips så vänder han inåt på en femöring och Tomkins hand stoppar bollen. Odiskutabel straff.

Detaljen som Luis Suarez firat så stora framgångar med är att när han vänder inåt, så chippar han bollen lite lätt. Det gör att bollen går över ett utsträckt ben, vilket många försvarare hinner få dit, men också att bollen har stor chans att träffa en utsträckt hand hos försvararen. Alltså antingen komer han loss i ett friläge eller så får han straff. Win Win, om man har tekniken att göra en sån liten chip vill säga...

Angående West Hams kvittering i slutsekunderna av första halvlek, så är jag inte lika säker på att det ska blåsas frispark för ojuste spel på Mignolet som alla rabiata fans på twitter verkade vara. När jag vevat reprisen ett par gånger tycker jag det ser ut som att Skrtel touchar till Carroll i dennes upphopp, vilket gör att han tappar balansen och far in i både Sakho och Tomkins och sen Mignolet.

  Bedöm själva...

Jag tycker i vart falla inte att man ska hänga domarna för det beslutet. Det är inte lätt att avgöra sådana här situationer som domare. Viasat studion klagade på domarens placering vid hörnan, jag vet inte riktigt vart de ska stå för att det ska bli bäst. Nu står målområdes domaren före första stolpen och huvuddomaren utanför straffområdet i mitten, linjedomaren står på sidlinjen nära hörnflaggan. Tre vinklar alltså. Jag tycker det låter rimligt, då borde en av dem ha hyfsad sikt i situationen, vad mer kan man begära?
Med supportervåld som eskalerat och nu häromsistens utmynnade i dråp, tycker jag hursomhelst att vi ska tänka oss för när vi uttrycker oss i media. Vi måste älska mer än vi hatar, det är så vi börjar förändra vår supporterkultur. Folk som skriver på Twitter att de ska mörda domaren om den situationen skulle visa sig avgöra matchen, gör mig uppriktigt sagt ledsen och skamsen. Det är inte YNWA det är inte "The Liverpool Way" i min värld. Ja ja nog om det.


I halvtid utgick Coutinho och Lucas byttes in. Rodgers formerade om laget till en 4-4-2 uppställning med diamant i mitten. Sterling fick rollen som 10:a och Hendo och Lucas låg framför Gerrard på varsin kant. Jag måste erkänna att jag spontant tänkte att den förändringen inte skulle lösa upp West Hams försvar. Lucas har ju länge bara varit en defensiv spelare som inte gjort mycket mer än säkerhetspassningar. En diamant mot det låga försvaret kändes inte heller särskilt smart. Men tur är väl det att Rodgers har bättre koll än jag. Han flyttade upp ytterbackarna väldigt högt för att fortfarande hota på kanterna och det fick önskad effekt:

Lucas, hittar Flanagan med en genomskärare av högsta märke!Flanno rivs ner av Adrian i WH målet. Straff igen, inte lika solklar som den första men heller inte en billigt dömd sådan. Gerrard byter hörn och sätter dit den stenhårt till 1-2.
Ganska otippat att det är duon Lucas och Flanagan som står för avgörande 1-2 målet. Kul att det är fler som bidrar i offensiven! Lucas gjorde förövrigt ett bra inhopp med flera fina passningar och hårt jobb hemåt. Han kan bli viktig mot City, med sin tuffhet och rutin. Lille Coutinho kan få det tufft mot Yaya och Fernandinho och då kan det vara läge att sätta in Lucas igen.

I övrigt vill jag nämna Sterling som återigen visade att han har stora kvaliteter som 10:a. Han smekte fram flera öppnande passningar sista halvtimmen och stod för mycket rörlighet och fart. Skrtel och Sakho ska också ha beröm för hur de tog bort Caroll och resten av WH anfallsförsök på ett föredömligt sätt, förutom 1-1 situationen då.

Slutligen vill jag bara säga Tack Liverpool FC för alla underbara ögonblick ni givit oss fans den här säsongen. Hur det än går i titelracet kommer jag aldrig att glömma den här säsongen!
O Tack Luis Suarez! Tack för alla magiska nummer du bjudit oss på! I dag fyra riktiga godbitar. Vi avslutar med den sista i 84:minuten

På Sterlings passning klipper han till direkt med högeryttersida. Inte en kanon utan ett känsligt lobbskott som träffar ribban i bortre hörnet. Med yttersidan, han är inte på riktigt den karln!
Återigen får han ut magi av väldigt lite... Med lite marginaler med sig hade Suarez gjort två drömmål i dag. Men men vi fick med oss våra tre poäng och tog tillbaka serieledningen! Vad mer kan man begära?  =)

Ps: Titta förbi bloggen i morgon om ni inte har något bättre för er, då tänkte jag försöka mig på att visa fördelarna med diamantuppställningen.