Till att börja med fick vi se en fantastisk fotboll från Liverpool. Första 30 minuterna är det bästa spel jag sett laget prestera. Mot Arsenal spelade vi också otroligt bra första halvtimmen, men skillnaden nu, var att Manchester City inte kom ut med mössan i handen som Arsenal gjorde. City valde att spela med ett väldigt hårt presspel på vår bollhållare. Passningsspelet och rörligheten som hela tiden gjorde att vi kunde spela oss ur den pressen, imponerade stort på mig. Kreativitet och djupledslöpningar från alla offensiva spelare, gjorde att Citys försvar slets sönder totalt. På en av alla dessa löpningar på djupet gjorde också Sterling ledningsmålet. Ett mål med så många enastående detaljer:
Direkt kommer nästa City spelare upp i rygg, men Suarez håller bort även honom, med full kontroll på bollen.
Sterling kan sen enkelt måtta in en bredsida i det öppna målet och motta Anfields öronbedövande jubel.
Två saker slog mig när jag såg repriserna till målet.
1) Suarez besitter en otroligt bred kompetens. Han är inte bara en världsklassmålskytt, utan även en fantastisk framspelare, dribbler, djupledslöpare och helt uppenbarligen också en otroligt stark närkampsspelare. Store Demichelis i stenhårt i ryggen och han har balans och styrka att ändå ta emot höjdbollen med god kontroll. Uttrycket att vara värd sin vikt i guld, passar väldigt bra in på Suarez. Han är i mitt, såklart partiska, tycke världens bästa fotbollsspelare och på god väg att leda oss till PL Guld!
2) Sterling fortsätter sin helt otroliga utveckling som fotbollsspelare. Först fick vi i början av säsongen se hur han förbättrat sitt försvarsspel och positionsspel enormt från förra året. Efter jul har vi också fått se att han har förmågan och touchen att slå de avgörande passningarna i rätt lägen, något han tidigare fått en del kritik för. I dag fick vi se den sista pusselbiten falla på plats. Nu visade han nämligen att han även har sinnesnärvaro och teknik i avslutningslägena. Jag och många med mig har många gånger under säsongen beklagat oss över hans stressade och mindre precisa avslutningar, på alla fina chanser Suarez, Coutinho och co serverat honom.
I första halvlek var Sterling överhuvudtaget helt magnifik. Hans perfekt avvägda passning till Sturridge var en njutning för ögat. Synd att Sturridge verkar ha tappat sin toppform, annars hade han satt dit det läget och även kunnat gjort så mycket mer med alla de andra chanser han serverades.
Efter ca 30 minuter började matchen ändra i karaktär. Vi orkade inte hålla uppe vårt felfria passningsspel. Det kändes som det höga tempot lite tog ut sin rätt. Felpass och ett lite mer passivt försvarsspel släppte fram City till flera vassa lägen.
-Sakho hade först tur när han missade bollen helt på sin glidtackling i straffområdet. Det var nämligen ytterst nära att Clattenburg blåste straff, efter den lilla touchen som fick Dzeko på fall.
-Sterling nickade sen bort en boll på mållinjen efter att Mignolet missbedömt en hörna.
-Samme Mignolet tvingades till en fantastisk reflexräddning på ett närskott, då Johnson tappat sin markering helt mitt i straffområdet. Men med ett sånt där "Mästar flyt" lyckades vi hålla nollan och gå till pausvila i 2-0 ledning.
I andra halvlek förstärktes tendensen från slutet av första. Killarna hamnade lite på hälarna i försvarsspelet, vilket City kunde utnyttja. Vi har sett det här hända förut. När den mentala skärpan sjunker lite, så blir spelarna lite passiva och tittar för mycket på bollen. Mot lag som City som direkt efter de levererat en passning tar nya löpningar för att göra sig spelbara så straffar det sig extremt hårt. Jag nämnde det i inför inlägget att det gäller att hålla markering på sin spelare hela vägen in i straffområdet när man försvarar sig mot City. Man C sågade sig gång på gång igenom och det tog inte lång tid innan 1-2 reduceringen kom. Efter 62 minuter hade City också kvitterat efter att Johnson styrt ett skott från dålig vinkel i egen bur. I det här läget ska jag villigt erkänna att tilltron om en annalkande seger jag varit så säker på hela veckan, förbytts till en mycket mer pessimistisk inställning... Med det momentum och flyt City hade i det läget kändes en poäng som det bästa vi kunde hoppas på. Men återigen ändrade matchen karaktär. Sturridge utgick skadad i samband med kvitteringen och Rodgers skickade in Allen på mittfältet och ställde upp en mer defensiv uppställning. Suarez fick ensam jaga på topp medan Sterling och Coutinho fick mer renodlade yttermittfältsroller. Det här stabiliserade upp vår defensiv samtidigt som Citys offensiv kom av sig.
Det kändes som att båda lagen nu nöjde sig med en poäng var.
En normal säsong hade matchen också slutat oavgjort, men icke. I år verkar det nämligen vara vårat år!
I 78 minuten misslyckades Kompany totalt med en rensning och bollen hittade fram till Coutinho som i ett fint läge i straffområdet skruvade in bollen otagbart vid stolproten.
Trots att minuterna gick väldigt sakta och pulsen min låg nära max, så var segern efter det aldrig riktigt i fara. Inte ens när Henderson fick syna det röda kortet av Clattenburg och LFC fick avsluta sista minuterna med 10 utespelare, förmådde City komma med någon rejäl slutforcering.
Det här betyder att Liverpool befäste serieledningen och nu verkligen sitter i förarsätet i racet om PL titeln. Fyra matcher kvar, nu närmast väntar Norwich borta på söndag. Ett Norwich som slåss med näbbar och klor för sin PL existens precis ovanför strecket. Men men det tar vi en annan dag, nu måste stackars hjärtat få vila lite... =)
Support and Believe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar