Taktiska tankar inför Crystal Palace- Liverpool FC

Fotbollsgudarna verkar inte längre le lika starkt mot Liverpool som de gjort tidigare under 2014. Trots Everton ledning 1-0, lyckades Manchester City vända och vinna med 2-3, vilket innebär att de fortfarande sitter i förarsätet i titelkampen. För att Liverpool ska ta hem titeln behöver vi antingen hjälp av Aston Villa eller West Ham, som är Citys kvarvarande motståndare. Visst det finns ju även en teoretisk chans att ta in målskillnadsförsprånget City har på nio mål. Men att vi t.ex. skulle slå Crystal Palace med 4-0 och Newcastle med 7-0, samtidigt som City inte vinner med mer än uddamålet i sina matcher känns orealistiskt. Först och främst ska vi vinna mot Crystal Palace, något flera lag på övre halvan av serien misslyckats med på sistone.
Crystal Palace har nämligen visat en formidabel form efter jul och säkrade sitt Premier League kontrakt häromveckan efter fem raka segrar. Det var det inte många som trodde i november. När Tony Pulis fick ta över laget hade "The Eagles" endast skrapat ihop 4 poäng på 11 omgångar. Men den gamle Stoke tränaren, som inte åkt ut med ett lag på 22 år, har alltså lyckats med det omöjliga. Med en väldigt enkel spelidé och riskminimerande har han lyft laget otroligt mycket. Enklast möjliga uppspel har lett till att laget dragit på sig minimalt med farliga kontringslägen. Jag läste nånstans att backarna har fått klara direktiv att om de möter bollen med en touch så är det långbollar på samma kant som gäller, allt för att minimera risken för farliga felpass. Hinner de ta emot bollen med två touch så är det okej med diagonala crossbollar. Kortpassningar stod det inget om alls...
Danny Higginbotham som hade Pulis som manager under sin tid i Stoke lär ha sagt följande i en intervju: "Jag skulle hata att spela mot oss", vilket  ganska tydligt visar vilken fotbollsidé Pulis tagit med sig till Crystal Palace.


I offensiven har Chamakh och Jerome som båda är duktiga huvudspelare kommit helt till sin rätt med den här spelstilen. De är duktiga targetspelare som vinner många luftdueller och håller fast bollen inom laget, vilket varit en av nycklarna i lagets framgång. Dessutom har yttern Jason Puncheon senaste månaderna varit en av ligans bästa offensiva spelare. Han har visat vägen med en väldigt fartfull och direkt spelstil. Fylld av självförtroende tvekar han sällan utan driver allt som oftast rakt mot mål. Det här drömmålet är ett bra exempel på Puncheons form:

I försvarsarbetet ställer Pulis väldigt höga krav på sina spelare. Likt Chelseas försvarsmur mot oss senast är det 8-9 man bakom bollen som gäller. De brukar ställa upp laget så här:

Det här låter ju inte så passande med tanke på hur svårt vi hade mot Chelsea senast. Fast det finns ett par saker som ger förhoppningar om tre poäng.

1. Säkrat kontrakt, kan ge öppnare spel

Crystal Palace har säkrat sitt kontrakt. Senast i förlustmatchen mot City så märktes det på planen. Det var inte alls samma fokusering i försvarsspelet. 0-1 målet kom efter en markeringsmiss och 0-2 målet efter ett överilat kortpassningsspel( det händer tydligen i bland att sådana förekommer;) på motståndarnas planhalva, vilket ledde till ett kontringsläge som Yaya Touré förvaltade. Jag är övertygad om att framförallt 0-2 målet inte skulle ha skett om laget haft mer att spela för. Med kontraktet bärgat så får jag känslan att Palace vill bjuda sin hemmapublik på ett mer publikfriande spel. Ett mer offensivt Crystal Palace skulle givetvis öppna upp matchbilden och underlätta LFC:s jakt på tre poäng.

2. Svagheter i Crystal Palace försvar
Det finns svagheter i Crystal Palace försvar. Ytterbackarna har en tendens att tappa bort sin markering på inlägg och crossbollar. Mariappa som på slutet spelat högerback, är egentligen mittback vilket märks ibland i positionsspelet. Även på andra kanten är markeringsspelet lite svajjigt. I det här klippet från Crystal Palace bortamatch mot Everton ser man tre tydliga exempel på detta:

(ursäkta bildkvalitén)

Något Suarez och company skulle kunna utnyttja. En av anfallarna i boxen drar sig mot bortre stolpen när det vankas inlägg. Alternativt att ytterbackarna kommer med djupledslöpningar in i boxen, ungefär som Flanagan gjorde mot West Ham, som ledde fram till en straff som säkrade segern i den matchen. 

En annan svaghet i The Eagles försvar är att de har en tendens att falla hem väl mycket. De blir ofta passiva, även strax utanför straffområdet. Kan Liverpool i de lägena se till att inte bli stillastående, utan istället använda utrymmet till att komma med fart in mot straffområdet bör det löna sig. Spelare som Suarez, Sterling och Coutinho är alla tre väldigt tekniskt duktiga och kan mycket väl antingen på egen hand eller med hjälp av lagkamrater såga sig igenom ett sådant passivt försvarsspel. 

3. Topplag studsar tillbaka direkt

Liverpool under Brendan Rodgers ledning har under hela 2014 visat en förmåga att studsa tillbaka direkt när vi tappat poäng. Efter en mindre väl genomförd match mot WBA borta( 1-1), slog vi Arsenal med 5-1 hemma veckan senare. Efter uttåget mot Arsenal i FA-Cupen studsade vi tillbaka direkt och slog Swansea hemma 4-3 (förvisso inte vår bästa match det heller men vi vann i vartfall.) Rodgers har visat en god förmåga att få spelarna att omvandla besvikelsen över en dålig prestation till extra energi och revanschlust i nästa match. Steven Gerrard kommer med all sannolikhet komma ut enormt taggad för att leda laget till trepoäng, efter sin kostsamma tabbe förra helgen.

Min Startelva och uppställning:

Kommentar: 4-3-3 uppställning. Där Coutinho och Allen ligger framför Gerrard. På topp Suarez och Sturridge centralt och Sterling ute till vänster. Vi har sett den här taktiken förut, där Rodgers överbelastar på en kant i offensiven. I det här fallet vänsterkanten där Sterling med understöd av Allen och Flanagan utmanar högerbacken Mariappa som är både lite långsam och svag i markeringsspelet. På andra kanten kan Johnson fylla på lite hårdare och understödd av Coutinho se till att den kanten också blir ett hot.

Tips: 0-3

Support & BELIEVE! =)