6 poäng ner till Tottenham, 11 p till Man U och Everton. Räknar man även med målskillnaden så är det 7 respektive 12 poäng. Vi har också bara fyra poäng upp till Chelsea i toppen av ligan.
Jämför man med hur det såg ut för ett år sedan får man nästan nypa sig i armen... för det är otroligt stor skillnad.
Vi har gjort 21 mål mer i år, vunnit 7 matcher mer och förbättrat målskillnaden med 20 mål jämfört med hur det såg ut för ett år sedan.
I går var jag mycket kritisk till vårt försvarsspel. Vi släpper till alldeles för mycket för att man ska vara nöjd. Om man tittar på antalet insläppta mål förra året och i år så är det ingen direkt skillnad. Vi är alltså inte mycket sämre på den punkten jämfört med förra året. Men vår defensiv var ju inte särskilt bra förra året heller...
Jag vill inte låta negativ när jag säger att vi har problem med försvarsspelet. Ingen Liverpool supporter kan vara kritisk efter den magnifika förbättring laget genomgått senaste året. För B.R och company så gäller det ju dock att hela tiden sträva efter att fortsätta utvecklas. Defensiven är det utvecklingsområde som framförallt kvarstår. Statistiken ovan visar att vi utvecklat offensiven oerhört, men inte tagit några större kliv i defensiven så det är helt klart något vi bör titta på framöver. Jag återkommer med en analys på vad vi främst behöver utveckla.
Trendbrott månne?
Jag gläds annars åt att vi för andra ligamatchen i rad lyckas krångla med oss tre poäng trots att vi en bit in i andra halvlek i båda matcherna legat lite pyrt till. Mot Fulham låg vi under en bit in i andra halvlek och mot Swansea tappade vi ledningen två gånger om. Trots det så reder vi ut stormen och bärgar tre poäng i båda matcherna. För mig känns det här som ett litet trendbrott. Det har senaste åren ofta varit tvärtom, vi har tagit ledningen och sen tappat den mot slutet. Nu har vi nått den nivån i självförtroendet att vi inte grips av panik utan mal på i fast övertygelse om att vi kommer fixa biffen med vår oerhört starka offensiv. Nu ska man inte dra för stora växlar på bara två matcher, men jag tycker sättet vi vinner matcherna på påminner lite om det som Manchester United var så bra på under Sir Alex ledning i många herrans år. De lyckades allt som oftast krångla sig ur knipan sista kvarten med ett avgörande mål. Hoppas de här två senaste vinsterna är ett trendbrott och att vi kan surfa vidare på den här vågen(vägen).Joe Allen
Jag gladde också väldigt mycket åt Joe Allens inhopp igår. Han gjorde ett nästan felfritt inhopp och bidrog med ett riktigt bra press spel och fördelade bollen väldigt klokt. Kolla in klippet nedan med allt han var inblandad i under matchen:
Jag har tidigare hävdat att i Joe Allen har vi ett stort sparkapital. Det här inhoppet gör mig än mer övertygad om att Allen kan tillföra laget mycket, om han bara kan hålla sig hel och frisk framöver. Coutinho har blandat och gett en hel del på slutet och igår var han riktigt blek. I Allen har vi ett mycket stabilare alternativ, som kan hjälpa till att täta mittfältet. Visst, han kanske inte är lika spektakulär som Coutinho, men oj vad han skullle hjälpa Gerrard och Henderson att få kontroll på mittfältet. Coutinho har visat att han också kan göra ett väldigt bra jobb defensivt, men han har som sagt sett lite lite sliten ut senaste matcherna. Jag tror att han helt enkelt inte har den fysiska hårdheten i kroppen än. Han får gå lite för mycket på max, när han ska så stort ansvar även i hemjobbet. Därför känns det ytterst skönt att se att Allen är på väg tillbaka i toppform. I de kvarvarande matcher där vi möter starka mittfält som Chelsea, Manchester City, Tottenham och Southampton kan han bli oerhört viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar